MåNSING

Här i Västergötland levde och verkade förr i tiden gårdfarihandlare, här kallade knallar, som sålde främst textilier och hemslöjd över ibland mycket vidsträckta områden. Hela södra Sverige och ibland även delar av Norge var deras arbetsplats. Dessa knallar utvecklade ett eget hemligt (slang)språk - Månsing, en speciell jargong, måhända för att kunna köpslå på ett förslaget sätt. Man blandade helt enkelt upp vanligt språk, vardagsdialekten, med en massa ord som var svåra för utomstående att begripa. Knalleverksamheten är sedan länge upphörd i sin originalform, och detta språkbruk har givetvis också ebbat ut. Men orden lever i många fall kvar i diverse lokal slang, och även som gatu- och kanske ortnamn. Mycket av det gamla ekensnacket, som åtminstone förr talades framförallt på Söder i Stockholm, har lånat ord både till och från Månsing. Kis låter ju väldigt stockholmskt, men är månsing och betyder helt enkelt karl. Ordet Eken är bildat av knallarnas namn på Stockholm (Stockhäcken eller Storhäcken), och en del ord har även spridit sig till det vardagliga riksspråket. Exempel på detta är fika, som är en vändning på kaffe, och som sedan fått en vidare betydelse, lattjo (lånord från romani), fjälla (flicka), sno (stjäla), stålar (pengar) och kille som ursprungligen lär betyda husfader. Men de flesta är bortglömda, som yx och kax från finskans yksi (ett) resp. kaksi (två).

På stadsdelen Hulta i Borås finns en del gatunamn som kommer från Månsing: Månsinggatan, Fessingsgatan, Vitingsgatan, Blejdegatan, Trallingsgatan och Hansinggatan. Hittills har jag spårat betydelsen för: viting (10-öring), blejd (25-öring), tralling (50-öring) och fessing eller fässing var knallens säck som han bar varorna i. Viting och blejd fanns i den gamla stockholmsslangen med samma betydelse. Eftersom knallarna var handelsmän så handlade deras språk givetvis mycket om pengar. Några uttryck för diverse sedlar är halvsläng (50-lapp), helsläng (100-lapp) och storsläng (1000-lapp).