112
åR På SJöN
- EN BOK SOM GåNG På GåNG SPARKAT
DET FöRVåNADE FöRFATTARSVERIGE I RöVEN
I
världslitteraturen genom tiderna och i film efter film romantiseras
ideligen sjömannens liv, utan vare sig vett eller sans. även
musiken, som vi trodde gick helt fri från lögner och floskler,
är fullproppad med tramset att livet på sjön skulle
vara nåt fullkomligt underbart.
Med vår irriterat tilltagande, medfödda misstänksamhet
mot allt som skrivs, sjungs, sägs, visas, demonstreras för,
sänds i radio, ges ut på video och trycks på tröjor,
började vi snart förstå att detta infekterade ämne
snarast behövde dragas under lupp.
Om Taube hade fått veta vad vi fått veta, så skulle
han vetat att han borde vetat bättre. Vem vet? Jo, vi har frågat
en som vet, nämligen Axel 'Titanic' Tamph, författare
till boken "112 År På Sjön", en före detta sjöman som en
gång i tiden hade mössan käckt på svaj. Nu har
den ramlat av.
-
Älskar du havets våg? frågade vi honom.
- Lägg av! skrek han medan han vek oss dubbla av skratt i det
att han rev av en (Irländsk tror jag han sa) sjömanshambo
på bardisken.
-
Fasen, formen är inte som i unga dar, skrattade han ursäktande
och skruvade på träbenet igen.
- Kasta loss, landkrabbor, festen fortsätter uppe hos
dom där två akterseglarna, röt han och syftade tydligen
på oss. Våra protester dränktes av hurrarop. I
nästa sekund var baren öde och tom.
Härmandes en mistlur ledde han den uppspelta och i hatten glada
hopen upp mot vår redaktion. När vi kom upp på
redaktionen stod Axel i spetsen för ett nog så autentiskt
sjöslag…
Det var så vi kom i kontakt med honom första gången.
Vill du också höra salta historier om livet på
sjön? 'Titanic' kan bli din! Hur länge och när
som helst. Han är med på allt, även udda saker.
- Tja, är alla bara med på're så… ska'rom
nog få smaka på lite styv kuling därhemma, som
han brukar skräna, den gamle sjöbocken.
"Vi
la' ut med briggen Sieve från Hull i stiltje en solig
sommardag 1893 lastade med bastuaggregat som skulle till Rangoon
via Suez. Efter en halv dags seglats på öppet hav mönstrade
besättningen på. Det var Bellman, norsken och en tysk.
Och det var Enögde Dompe, Kaj Schuul, dansken ni vet, Tony
Mescal, Jack Daniels, trubaduren Kari Oki, Long John Silver som
saknade ett ben, Ling Wi Shtic från Shanghai som saknade mandlar,
Joe Hill som saknade fast inkomst, Kapten Blåval som saknade
bordsskick, Kapten Gustaf som inte hade nån tjej, Reidar Jönsson,
och i skottkärra styrman Lasse 'Shit Happens'
Motström som saknade både armar och ben och sinne för
det komiska i vissa saker. Och så jag då.
Efter tio dagar utan vare sig mat eller vatten var det bara
styrman Motström som fortfarande skötte sitt jobb. Fastsurrad
som han var vid rodret styrde han skeppet genom att böja ryggen
hit och dit, skrikandes åt hajar och svärdbärare.
Plötsligt sjönk alltihopa och jag fick simma över
halva jorden innan jag hittade en ledig ö att stappla iland
på. Precis när jag hade tuggat i mig den sista biten
av mitt ena ben så flöt en stor köttdisk iland.
Jag tog en chorizo i var näve och paddlade hemåt igen".
Han har hur många såna här sanna historier
som helst att läsa ur sin bok, och han gör det gärna
hemma i din soffgrupp. Allt du behöver göra är
att klippa ut talongen nedan och sända in den till oss, så
kommer han upp ikväll nån gång vid åttarycket!