hem igen
album
badboll
citat
exter
musik
sarcastic
serious
skaldduo
skägget
sötma

sök
e-post
english

föregående

 sarcastic - en dag som alla andra

-Hörni, den hära Sarcastic... det är väl bara nånting ni har hittat på, va, eller går det verkligen till så här?! VA!? Frågan ställdes till oss häromdan av en man som oroligt ryckte oss i rockärmarna. Hans trötta och vädjande ögon sade oss att han nog inte var riktigt nykter.

Djupt rörda av mannens engagemang tryckte vi förundrade hans hand och skyndade oss skrämda därifrån. Uppe på redaktionen, dit vi gått för att kamma oss, upptäckte vi att inget var sig likt. Det låg ett brev på golvet. - Vad är detta?! skrek vi upprört och dunkade förvånat varandra i ryggen. Vi tog upp brevet och läste det. Där stod: Hjälp! Rolf.

- Vad ä …är detta? tänkte vi. Rolf? Vem hålen är det? Och vart vill han komma egentligen? (Hit, visade det sig senare). Vi började genast forska i det här och analyserade brevet. Efter otaliga sömnlösa nätter fick vi äntligen svaret, vilket var precis som vi trodde: det var inget märkvärdigt alls med detta brev. Det bestod av ett helt vanligt skrivpapper, och var skrivet med helt vanlig blyerts.

Då undersökte vi det ännu noggrannare och kom fram till att han vid ordet "hjälp" tryckt hårdare med pennan än vid ordet "Rolf". Vad ville han nu då? Måste han krångla så, den idioten? Vi har väl annat att göra, för håken.   Plötsligt slog det oss, som en gong-gong i ansiktet; han kanske faktiskt var illa ute. Men om han nu verkligen behövde hjälp varför vände han sig då till oss av alla människor? Men vi bestämde oss till slut ändå för att hjälpa Rolf.   Det finns bara en man som skulle kunna klara av detta. Tja, det finns säkert massor, men eftersom han är den ende vi nånsin känt, så fick det bli han. Sab El Affad! Vi ringde upp honom i Amsterdam och sa åt honom att komma hit omedelbart. Det ville han först inte, men vi hotade med att dra upp den där historien om det misstänkta faderskapet i Kalmar, målet som polisen la ner i brist på bevis.

-Dom bevisen har vi, sa vi till den vettskrämde Affad. Vi lade på luren och tittade menande på varandra. -Vi kanske skulle ta och visa papperen för polisen ändå? -NEJ!! Nej, vid den heliga profetens dadlar, skrek Affad och störtade flåsande in genom redaktionsdörren, förtvivlat rotande efter ett paket rökelse och myrra. -Försöker du muta oss?, undrade vi medan vi lojt körde med tandtråden. -När dåren krattar öknen får den vise sand över sig, stammade Affad och rullade kvidande in sig i sin bönematta. -Vrid mig mot Mecka va, grabbar! sa han och inledde sin fastemånad.   Efter ett dygns maratonmagdansande av tre extraknäckande dagmammor från Rinkeby lyckades vi bryta dödläget. Dadelmosig och upphetsad tittade han ut igen, rufsig i skägget. -Okej, då åker vi...

sarcastic