2024-04-26


hem igen
album
badboll
citat
exter
musik
sarcastic
serious
skaldduo
skägget
sötma

sök
e-post

english

föregående

tetramakak -84

'en natt på ön'
en första diktsamling

 

1.  Dimmornas preludium 

  Livet!
Sågen brummar i tysta ladan,
skogen slungar sin gröna eld
Ser man på!
Det gick att få liv i den stackarn också
Och där, borta på heden
fryser tankarna till is
Inte illa alls, näe!
Min själs innersta skrymsle
är som bergets dolda brygd
Kanske en dag, i en annan tid,
häller vi ut den tillsammans
Ett enfaldigt leve till alla under täcket.

 

2. Du och jag

  Jag såg dig passera förbi
Man anade det inte, förrän
Försent, tänkte alla
Men jag visste nog
Nog, tänkte jag
Nu får det vara nog!
Och det vart nog
Men nog var det trevligt ändå,
när du passerade förbi
Visst var det.

 

  3.  Variationer på en själ

En jagad själ! 
Han gingo ut på den belamrade balkongen
och snöto sig så det ekade
Du skulle inte tro det.
  En orolig själ!
Han gingo ut på den kallhamrade balkongen
och snöt sig så tänderna klapprade
Du skulle varit med.
  En piskad själ!
Han slamrade ut på den begångna balkongen
och sköt sig så det ekade
Tur att du inte var där.
  En virkad sjal!
Han lämnade den ute på balkongen
och sket så det ökade
Var du där, eller?
  Piska dig själv med en utsatt balkong
så slutar du röka
Men då får du jävlar i min låda vara där
Jag kan ju inte vänta hela dan.

 

4.  Tankens servis

  Vissla du bara
det gör mig inget,
du kan ändå inte nå mig
Skratta du bara
det rör mig inte,
du kan ändå inte få mig
Rasar anden
så står du där,
med taket i halsen
Skratta du bara!
Gör det, för allt i världen.

 

5.  Jag lever?
 
 
 Vaken eller sover,
kakan slamrar i diktarens allé
Tåget stannar förtjust
Bäcken slumrar, näcken brummar
humlan kurrar under filten
Bastun växer, fönstret knyts,
bilen växlar mellan varven
Tindrande trasiga träskor trampar
fukten i kras
Gläntan fäktar vilt i tavlan
Kakan slumrar i diktarens allé

 


  6.  Cynen
 
Månen grinar illa i Transsylvanien  
Haren tuggar sin dystra dill
Mörkgrön jord ligger strödd i parken
vaken ville han bli varse sin profetia
Uppgiven och nedstämd,
nedslagen och uppbragt,
sprang han blint in i lövverket
Pinnarna slog blodiga rispor i hans själ,
minnen från den tid som slog
Tiden, i sin märkliga sidenrock,
som välver sig över hans uppriktiga inre
Det yttre spelar längre ingen roll
Tilltagen, tilltufsad, kommer han ut...
En syn för gudar.

vidare
  upp
tillbaka
sidorna badboll