exter - historier från verkligheten
Livet är bland annat en hel massa stories, till exempel...

jävelberg

Ibland råkar man ut för händelser som ställer saker på ända, och kanske får en att helt ändra uppfattning om olika företeelser. Själv har jag en, i och för sig ganska vagt formulerad, teori som går ut på att alla är dumma i hela världen. Ingen går fri, alltså. Antagligen stämmer inte detta.

Men en som verkligen var helt nicko var hr Jävelberg. När jag bodde hemma hos mina föräldrar i radhuset i Borås, så bodde Jävelberg en tid i ett precis likadant radhus nedanför vårt. Han ägnade sig helst åt oväsen, och här var han ett proffs. Fullständigt självupptagen som han var, tror jag inte att han var medveten om hur han störde oss grannar. Eller så var han sadist. Humor saknade han i alla fall helt.
  Vid denna tid pendlade jag till Göteborg, och kunde ibland behöva sova ut om morgnarna. Men, med en granne som Jävelberg fick man inte det. Njutningsfullt startade han sin enorma motorcykel 6 (sex) meter från mitt sovrumsfönster, nån gång strax före 05.00. Där fick den gå på tomgång i ett par minuter i hans trädgård, trots att det får ske högst en minut i kommunen, och trots att det fanns en parkering på andra sidan huset. Han kunde mycket väl rullat upp den till gatan först, åtminstone. Men hänsyn låg nu inte för Jävelberg. å, vad jag hatade honom! Jag hoppades att allt ont skulle drabba honom när han körde på sin hoj.
   På vintern åkte han inte motorcykel, han hade en bil också. även om han hade velat, så fick den inte plats i hans 6 kvadratmeters trädgård. Men så lätt gav han sig nu inte - som bekant snöar det på vintern ibland, och här såg han ytterligare en chans att göra sin vämjeliga uppenbarelse hörd. Så fort det fallit nån millimeter snö drog han fram sin förbannade skyffel innan han åkte till jobbet (där han började runt 05.00). å, vad han kunde skrapa högt med den! Att det sedan, när folk hade vaknat, kom en traktor som skulle sköta detta bekom honom föga. Väsnas bäst som väsnas först, eller jämt, eller nåt…
   En morgon väckte han mig 04.30 med ett nytt ljud, och jag var tvungen att titta ut. Det var då jag insåg att han var sjuk - den jäveln sopade nämligen regn! Tydligen rann det inte ner i brunnen tillräckligt fort. Oavsett väder fann han alltså på metoder att störa grannarna. Jag var alltid trött.

Av nån anledning lät man bli att slå ihjäl honom. Man skällde inte ens ut honom, som den försiktige general man nu en gång är.

tingsryd

Livet består ibland av en serie jobbiga händelser som man efter bästa förmåga försöker undvika. Vanligen har jag ett ganska jämnt humör, men denna gång var jag rätt irriterad för att inte säga tjurig.
Min käre far och jag brukar försöka cykelsemestra varje år. Detta år skulle vi till öland, och hade efter en synnerligen regnig dag på grusvägar nått fram till Tingsryd i Småland. Vi övernattade på vandrarhemmet, vilket för övrigt var till brädden fyllt med bullriga tyskar.

Dagen därpå var det uppehållsväder, men jag var ändå inte på nåt vidare humör. Bland annat tyckte jag att farsan tog en sagolik tid på sig för allt han gjorde. Så medan han tre (3) gånger tryckte fel kod i Minuten-automaten, och oförstående försvann in på banken för att reda ut detta varför maskinen tuggade i sig hans kort, satt jag med stigande irritation blickstilla på en stenmur mitt på torget i Tingsryd. Under drygt 20 minuter rörde jag inte en fena, utan glodde bara tjurigt håglös på diverse skräniga fåglar. Då flaxade det till bakom mig och plötsligt kände jag nåt vasst i håret - en gråsvart, halväcklig fågel, en kaja, landade och satte sig mitt på huvet. Tydligen var jag så orörlig att den trodde jag var en del av muren. Den upptäckte ganska snart sitt misstag, men där ser man hur det kan gå när folk inte kommer ihåg sina bankkortskoder! Sensmoralen då - tja, man skall inte klanta sig...!

kineser

Min lilla mormor Ruth är en ängslig men god natur, som vill alla väl, och som alltid gjort mer för andra än för sig själv. Kanske blir det så när man är det mellersta barnet i en syskonskara på 7.

När hon var liten, sådär 8-10 år, var det just detta som oroade henne. Hon hade nämligen läst att var fjärde barn som föddes i världen var kines. Så hur hon än räknade syskonen: framifrån – Lilly, Ingrid, Mats, RUTH, eller bakifrån – Bengt, Kerstin, Brita, RUTH – så blev hon alltid den fjärde! Alltså måste hon följaktligen vara kines.

Se där vad logik kan ställa till i unga år!