Dessa
ord tenderar att nästan alltid innehålla vokalen a.
A är ju en alldeles förträfflig bokstav förvisso,
porten till hela det härliga alfabetet och sånt, men rolig?
Förmodligen inte i sig själv. Kanske kommer vi svaret närmare
när vi stiftat bekantskap med orden jag avser.
Det
absolut roligaste ordet med a är givetvis lars.
Detta kan lätt förväxlas med namnet "Lars", då
de båda låter förödande lika, men de har i
övrigt inget med varandra att skaffa. Lars är emellertid
ett så viktigt ord att det får en helt egen avdelning
här i boken. Här följer ett axplock av de andra a-orden
(observera att de bör uttalas öppet och litet utdraget):
gas, falk, spalt, salt, spak, malt, sak, salmiak och
fas. De är korta och kärnfulla och används
nästan uteslutande som ersättning för ett helt annat
ord eller begrepp (till skillnad från lars som bara, eller
nästan bara, ersätter en enda stavelse och vanligen då
den sista). Användningsområdet är mycket stort,
exempelvis betyder falk i 'Jag skall nog ta mig en liten falk' någonting
i stil med 'grogg' eller 'snaps', och salt med ändelse i 'Ingenjör
Saltet' är lika med han som har hand om'et. 'Ingenjör
Saltet' som uttryck är ett lån från lärofadern
Kalle Sändare, men om han också avsåg den här
betydelsen vet vi väldigt litet om tyvärr.
Liknande
effekter kan uppnås med ord innehållandes e,
men de är långt ifrån så vanliga. Roligast
är förmodligen deg. Andra bra är vev,
get, och det desperata venen, vilket vanligen
följs av 'också'. Vem har inte utbrustit 'venen också!'
när man missat sitt tåg?
|